18.42/TANKAR

 
Måste dela med mig om något som förföljt mig hela dagen. Det har liksom gangit sig fast på min hjärnhinna och omfamnat mitt hjärta, men likväl väckt en otrolig frustration och uppgivenhet inom mig. 
Jag och mina vänner satt nämligen idag och åt lunch i en väldigt rörig matsal, och vid bordet bredvid oss satt ännu ett litet tjejgäng som även dem pratade och åt. Efter en stunds ätande sätter sig en ensam kille med en vilsen blick på den lediga stolen bredvid dessa tjejer. Tjejerna som i sin tur RESER sig upp och GÅR i samma sekund som han slog sig ner. Pojken blev ensam kvar och åt snabbt upp maten innan han försvann lika övergiven som innan. 
Jag förstod inte hela förloppet förens efteråt då jag satt med ryggen emot. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig så otroligt uppgiven. Hur kan man ha mage att göra något sådant? Speciellt en kille som man redan, genom att bara titta honom i ögonen, såg så vilsen och ensam ut. Jag blir verkligen så oerhört förbannad och ledsen bara jag tänker på det. Vart är världen på väg egentligen? Hur kan 17/18-åriga människor ens bete sig på ett sådant sätt? Och hur kommer det sig att detta är långt ifrån alla dem säkert tusentals exempel som finns på mobbning. För det är precis vad det är. Att inte hälsa, att frysa ute någon och inte få en annan att känna sig välkommen, det är mobbning. Usch jag blir så himla ledsen!! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0