SEIS COSAS

Jag har haft en dröm att arbeta med barn och unga som har det svårt, att bli socionom eller kurator. Jag vill känna att jag är ett stöd, att jag kan vara någon att prata med om saker man inte ens har vågat berätta för sin bästa vän eller syster. Det skulle kännas så fantastiskt att få känna att man kanske faktiskt kan hjälpa till. Det gör nämligen så ont i mig att veta att det finns så himla många unga som gråter sig själv till sömns om kvällarna, eller som har ont i magen varje dag av en ständig oro. 
 
Om det är något socialt medie jag använder flitigt så är det snapchat. Kom häromdagen upp till 100 000 poäng, vet inte om det kanske bara är väldigt sorgligt haha? Men jag tycker det är så himla kul sätt att hålla kontakt med sina vänner på, så det blir en del snaps om dagen hehe.
 
Har blandade känslor inför studenten. Det känns som en dag som många förknippar med frihet och glädje. Frihet kan jag visserligen hålla med om, men jag tycker det känns väldigt sorgligt och ångestfyllt. Jag har inte bestämt mig än vad jag vill plugga till, även om jag har mina funderingar, och är ärligt talat lite rädd. Det känns så overkligt att det faktiskt snart är min tur att springa ut i vit klänning och studentmössa. 
 
Jag är så fullkomligt emot rökning. Tror jag nämnt det förut. Men jag kan verkligen inte förstå hur man frivilligt vill betala för att få in giftig rök i lungorna? Finns ju verkligen ingenting positivt med det. Citerar min kära pappa som alltid sagt "det bästa sättet att sluta röka är att aldrig börja". 
 
Liksom som jag är emot rökning, så är jag emot solarium. Vi lever i Sverige, vem är inte lite blek under vinterhalvåret, alltså egentligen? Samma sak här, vem vill betala för något så pass skadligt som solarium i längden kan bli? I don't understand.
 
Riskakor. Allt jag säger är riskakor. Är det inte bland det godaste melliset någonsin?! Min favvo är med ostsmak, gärna med en ostskiva eller pepparsalami på (ja, jag vet, det låter inte så gott haha, men det är gott i promise).



17 MARS

Hej! Gick upp runt halv tio imorse och bakade scones som jag sedan åt framför teven. Väldigt bra och mysig start på dagen. Sedan åkte jag till skolan för att ha två lektioner. Sista lektionen var bild, vilket jag alltid tycker är kul. Just nu håller vi på att rita upp ett rum, rätt svårt men samtidigt väldigt kul! 
En rätt usel bild på min outfit idag. Gillar i alla fall mina vida svarta byxor från gina tricot väldigt mycket, så sköna!

14 MARS

Hej hörrni! Kommer ni ihåg att jag skrev i förra inlägget att jag kände mig sjuk? - och det var jag minsann, har varit sjuk sedan dess. Med andra ord inte speciellt kul alls. Har stått i lägenhetens fönster och längtat ut så himla mycket till våren som har vaknat till liv efter en lång tids dvala, men jag hoppas verkligen att våren är här för att stanna nu. 
Jag är ännu inte helt frisk, så jag ska försöka ta det så lugnt jag kan nu i helgen. Men ikväll ska jag i alla fall träffa Sasha efter en alldeles för lång tid, men det får bli en lugn kväll för oss. Måste även försöka få undan lite plugg i helgen - bland annat komma på en 60-tals design till en stol, men även äntligen få skriva avslutet på mitt gymnasiearbete.
Tror inte jag har berättat för er vad mitt gymnasiearbete handlar om - skriver en analys om psykisk ohälsa, ett ämne som jag tycker är väldigt intressant, men även ett ämne som jag så gärna skulle vilja lyftes upp mer än vad det faktiskt gör i dagens samhälle. Det är så fruktansvärt att det finns så många människor som mår psykisk dåligt, men som inte får den hjälp dem behöver p.g.a. ämnets tabu och samhällets i många fall bristande resurser. Eller bara det faktum att det finns ett mörkertal som inte själva vill acceptera, eller inte blir accepterade, över att de har en psykisk ohälsa. Men det är ju inte konstigare och mindre ovanligt än att man kanske exempelvis drabbas av migrän, men ändå så ska det råda en viss skam över att man inte mår bra psykiskt? Det är så fruktansvärt. Fruktansvärt att man i vissa fall ska behöva tacklas med något sådant ensam, när allt man behöver är stöd, bara för att dagens samhälle i många fall inte är villigt att acceptera?


RSS 2.0